Du.

Ibland nära, ibland långt bort.

Ibland på en filt tätt intill.

Ibland i en stad mil ifrån.

Oavsett avståndet så finns den där, rösten på andra sidan luren, den trygga famnen,

axeln att luta huvudet mot när det blir för tungt.

Jag har frågat mig många gånger, vad jag hade gjort om du inte funnits där?

Bilderna är ett försök att illusterar närhet och distans, osäker på hur bra det gick men jag tror det framgår ändå. För övrigt är de tagna med Nikon´s D3s. Höll i den för första gången och jag trodde aldrig jag skulle säga det men jag är såld. Nikon? Vad hände?