Om.

Jag saknar dig, åh vad jag saknar dig. Att höra din röst. Möta din blick. Gå vid din sida över en sommaräng. Lyssna till dina kloka ord. Titta på när du tänder en värmande brasa.

Ibland. De finaste och ljusaste kvällarna. När allt är sådär vackert. Då gör hjärtat så ont.

För att du inte längre finns här och kan se solnedgången med mig.

Du ska veta att den här sommaren är precis lika vacker som den brukar vara.

Jag rös när jag såg studenterna fara iväg på lastbilsflaken och jag minns min student som igår. Precis som jag hade du tyckt om att känna pirret i magen av att snurra uppochned i ett flygplan på Tivoli i Köpenhamn eller att lyssna till nationalsången den 6 juni. Du hade också skrattat åt två änder som traskade in på uteserveringen och njutit av smaken av jordgubbar och grädde i munnen. På bryggan bland segelbåtarna hade vi kunnat sitta bredvid varandra och titta ut över havet.

Om jag bara hade fått en dag till.

Färgtema. igen.

Blått är vått.

Måndag. Tillbaka i Sundsvall. Första dagen på nya jobbet. Hädanefter kan jag utge mig för att vara expert.

Arbetsveckan började precis så bra som jag hoppats och jag har fyllt hjärnkontoret med ett antal nya koder och systemtermer. Tillsammans med gotlänningen Linus och västerråstjejen Gabriella har det snackats rakaparater, eltandborstar, 3D-tv och fotoprylar. Det är kul och jag gillar mina nya arbetskamrater.

En kort sammanfattning av den gångna veckan. Innan vi lämnade Malmö i torsdags hann vi med ett besök i Köpenhamn och Tivoli en mysig men i mina mått mätt en karusellfattig nöjespark. Sedan väntade en långhelg i Stockholm. Grillkväll på Linda och Fredriks härliga takterass, fotboll, Teddybjörnskonsert och några sköna åk på Grönan.

Bilderna nedan är tagna i Malmö, V. Hamnen.

Grönt är skönt

och det har väl inte undgått er heller? För en vecka sedan bytte jag ut ett soligt Sundsvall mot ett lika soligt men ännu varmare och grönare Malmö. Tillsammans med resten av invånarna har jag verkligen njutit de senaste dagarna och tagit vara på så många soltimmar jag kunnat. Jag har promenerat längs kanelen i stan, genom Slottsparken och Kungsparken och strosat i Västra Hamnen. Och det märks att Malmöborna haft en gråmulen höst när så gott som varenda gräsplätt i stan är upptagen, köerna till glassbarer och togo-restauranger ringlar sig ut på gatorna och kanalen fyllts av trampbåtar och kanoter. I parkerna doftar det från engångsgrillar och spelas kubb, vad mer kan jag säga än att det är underbart.

Som ni ser nedan har jag också ägnat mig åt att smygplåta Malmöborna och låtit bli att gå särskligt nära, jag tycker helt enkelt att man ska få njuta ostört av sådana här sköna stunder.