måndag 26 september 2011

Du kära

Pappa. I går pratade vi lite mer än vanligt om dig och fick oss några goda skratt, du hade så skojiga grejer för dig ibland. Sen pratade jag och Josefin i telefonen. Hon tycker det är konstigt det där med döden, man kan ju inte bara försvinna. Hon frågade mig vad jag trodde. Jag vet inte, jag har inte fungerat så mycket på just det, utan mest på det oändliga tomrummet som blir kvar. Det blir lätt så.

Man brukar ju säga att alla goda ting är tre, det vet jag inte heller mycket om men jag letade i alla fall fram dessa och dom är riktigt goda. En fantastisk man min pappa.


2 kommentarer:

denize 27 september 2011 kl. 13:09  

Åh så fina bilder. Jag tror han ligger i en hängmatta i Nangiala med en Norrlands guld i handen och håller stenkoll på vad du gör skruttan. Klart han gör. Man KAN inte bara försvinna?! Nej det kan man inte.

Josefin 15 oktober 2011 kl. 20:55  

Han är den finaste pappan... så lustig och rolig och omtänksam och generös och skojfrisk! Oavsett var han är så vet han att vi alltid älskar honom.

  © Blogger template 'Photoblog' by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP