Ett avslut och en hoppfull tanke

Jag övervägde ett kort tag om jag skulle göra någon årskrönika för de gångna året men kom ganska snabbt att inse att det skulle bli en förskräcklig krönika, med tanke på att 2010 var mitt livs värsta år. Vid förra årets början hade jag aldrig kunnat drömma om hur saker och ting skulle bli, hur jag skulle må och hur det skulle påverka varje dag och människorna runt om mig, det är ju sånt som helt enkelt inte går att förutse.

Även om jag har vuxit mig starkare det gångna året, lyckats prestera, behållit viljan, tagit mig igenom och inte givit upp. Även om jag detta år fått vara med om fantastiska möten men människor, bla träffade jag, i samband med mitt bildspelsprojekt, Anders Stenmark, en av de mest positiva personer jag mött. Även om detta år givit mig ny kunskap, nya vänskaper och nya minnen. Även om året bjudit på ljusglimtar i form av vänner och nära som finns i min närhet så skulle jag bara vilja säga 2010 - jag vill aldrig se dig igen! Istället ett glatt hej 2011, du kan bara blir ett bättre år, det är en hoppfull tanke. Och också en väldigt motiverande tanke.

Såhär såg det ut några minuter in på 2011. Vi avslutade med tårar (som om det inte vore nog), champange, varma kramar och jubel. Många bilder blev det inte men dessa tog jag medan fyrverkerierna fyrades av, hur jag på den översta lyckades få till någorlunda rätt focus är ett mysterium.