En hyllning till en vän och vintage i mängder

Här ovan ser Ni Josefin, min absolut bästa och mest betydelsefulla barndomsvän. Jag säger barndomsvän och det låter kanske lite fel, vi är ju väldigt bra vänner fortfarande.

Josefin är den jag tänker på allra mest när jag hör en Håkan-låt spelas på radion eller när jag hamnar i samma rum som någon som spelar tv-spel, henne tänker jag på när jag tittar på den stora retroaffischen på väggen i vardagsrummet, när jag ser en med prickig klänning, eller någon med rött läppstift.

Jag tänker mycket på henne när jag är uppe i Junsele, särskilt såhär års. Flera kalla nyårshelger har vi spenderat tillsammans där, åkt skoter och sjungit i kör och legat i snön och titta på himlen.

Jag är så stolt över att ha Josefin som vän för att hon har lyckats med så mycket och gjort så många fina saker emot andra människor. Samtidigt är jag ledsen att jag inte fått varit där och sett det, kramat henne och talat om hur bra jag tycker att hon är. Det var många år sedan vi bodde med några kvarters avstånd från varandra i Gävle. Josefin flyttade till Stockholm och jag for och reste. Nu pluggar jag i Sundsvall och hon är kvar i huvudstaden. Vi säger ofta, snart ses vi, kan du inte komma hit, men så kommer våra olika prioriteringar emellan. Jag åker till Stockholm ibland så som alla gör. Då är det alltid i något ärende och så ses vi som hastigast, alldeles för hastigt och då hinner jag inte med.

Jag tror inte att man förlorar en vän genom att man bor långt ifrån varandra och bara kan träffas ibland, men man missar så mycket, missar det som händer i den andres liv. Vilka nya relationer man skapar, nya saker man lär sig, vad man gör på jobbet/skolan, vilken ny musik man lyssnar på, vilka nya favoritplatser man hittar. Det jag försöker säga är att man missar att få följa med på resan där den andre förändras. Det går att ta igen, men det är inget man gör över en lördagkväll.

I höstas fick Josefin ett nytt jobb, eller hon fick till och med ett till. Hon har nämligen två eftersom hon är så bra, bra på att vara anställd. Nu jobbar hon även som PR-ansvarig på klädkedjan Beyond Retro. Under min senaste snabbvisit i Stockholm firade kedjan 5 år, det bjöds på mini cupcakes och öl och jag tog en del bilder på hela kalaset. Jobbet det passar henne som handen i handsken och hon sköter det galant och med stil! Det kan ni ju se själva.

Det blev en hel hög med ord nu och då passar det ju utmärkt med samma dos bilder, de är mest till Josefin förstås.

Som om detta inte vore nog har även Josefin en - eller ja hon har såklart två - bloggar också men den jag tycker ni ska ta en titta på nu är Gatumusikanternas blogg den hittar ni här.