Fyra rutor

Det råder fortfarande Årets bild-hets och nomineringarna kom i veckan. Jag har inte tippat på några eller spekulerat i vilka som tar hem priser, men kul att många bildjournalister skickat bidrag! Jag hade inte en tanke på att skicka några bilder, förrän ungefär 40 min innan deadline, då slog det mig, varför inte?! Jag rafsade ihop dessa fyra.

Anders

I höstas träffade jag Anders Stenmark, hans liv förändrades i ett ögonblick när han knäckte ryggraden och blev förlamad från midjan och ned. När man hör någon berätta om ett sådant livsöde ser vi en människa i rullstol och tänker, så hemskt och tragiskt, så tänkte jag, tills jag träffade Anders. För honom är ingenting omöjligt och jag har aldrig mött någon så positiv tidigare. Se bildspelet nedan eller i HD här (rekommenderas med tanke på kvalitetsskillanden).

Förutom att jag fick lära känna Anders har att jobba med det här projektet givit mig massor, inte minst mer kött på benen när det kommer till multimedia. Det tog ungefär en månads intensivt arbete att färdigställa, kostade energi, någon tår, bensin och många Gb´s utrymme på hårddisken. När det var klart kände jag mig mer nöjd än jag vågat tro.

Nedan några utplockade från bildspelet.

Koll på skotern

Det gick sådär i början, skotrarna var inte så glada, och det skulle visserligen inte jag heller vara om jag fått stå i en kall lada i -35 halva vintern. Hur som helst fick till och med Viggo koll på det här med skotrar till slut och åkte en sväng han med. Föresten slutar jag aldrig häpnas av det här vinterlandskapet, solnedgång över en snötäckt is, vänd dig om och du får solen mellan frostiga trädtoppar, bara att plåta tills fingrarna blir blå av kylan, helt magiskt.

Ett avslut och en hoppfull tanke

Jag övervägde ett kort tag om jag skulle göra någon årskrönika för de gångna året men kom ganska snabbt att inse att det skulle bli en förskräcklig krönika, med tanke på att 2010 var mitt livs värsta år. Vid förra årets början hade jag aldrig kunnat drömma om hur saker och ting skulle bli, hur jag skulle må och hur det skulle påverka varje dag och människorna runt om mig, det är ju sånt som helt enkelt inte går att förutse.

Även om jag har vuxit mig starkare det gångna året, lyckats prestera, behållit viljan, tagit mig igenom och inte givit upp. Även om jag detta år fått vara med om fantastiska möten men människor, bla träffade jag, i samband med mitt bildspelsprojekt, Anders Stenmark, en av de mest positiva personer jag mött. Även om detta år givit mig ny kunskap, nya vänskaper och nya minnen. Även om året bjudit på ljusglimtar i form av vänner och nära som finns i min närhet så skulle jag bara vilja säga 2010 - jag vill aldrig se dig igen! Istället ett glatt hej 2011, du kan bara blir ett bättre år, det är en hoppfull tanke. Och också en väldigt motiverande tanke.

Såhär såg det ut några minuter in på 2011. Vi avslutade med tårar (som om det inte vore nog), champange, varma kramar och jubel. Många bilder blev det inte men dessa tog jag medan fyrverkerierna fyrades av, hur jag på den översta lyckades få till någorlunda rätt focus är ett mysterium.

Pepparkaks edition

Familjen Hellman-Nordlunds lilla villa fick dagen före julafton en kopia gjord i papparkaka! Det var pepparkakshusbak på hög nivå och jädrar, jag har då aldrig sett ett snyggare godishus än detta!

Bonnie

...så heter fröken som ni ser här nedan. En tjej som inte går av för hackor detta, förutom att hon är en fin vän har hon agerat frisör åt mig ett antal gånger och hon gör det galant! Sent en kväll innan jul åkte jag ned till skolan för att ta några porträtt på henne som senare antagligen hamnar i Metro Student Magazin.